idavida

Å jag vill frysa den här bilden. Den säger så mycket om hur de är precis nu. Den  får mig att tänka på en krönika jag läste rätt nyligen av Cecilia Hagen vars barn är vuxna nu :"Jag saknar alla de barn mina barn har varit. Jag saknar dem som nyfödda, som när de började gå, jag saknar dem i alla stadier. Och jag kan än idag tycka att det känns så tomt där på högra höften, där man parkerade dem medan man vandrade runt och gjorde saker. Jag har glömt allt det som då var besvärligt och trassligt och stressigt. Jag tänker bara komma ihåg det varma och goa och ömma..." Så kan det nog vara. Därför gäller det att vara här nu.

De är mycket godare att äta sallad man har plockat själv...

Dagisåret är slut...Den här gången fick våra fina fröknar inte blommor utan vit pistagechoklad. Ok jag erkänner att jag judgade the book by its cover, men vem kan motstå en akvarellmålad chokladförpackning, skitsamma vad som är i...

32...så var det med det.

Rosornas krig

'

Inte utan mitt svärd...